Biodlingen
Skogsbigård

Våra bigårdar är placerade i naturen på ett sätt som gör att vi får en lång säsong med varierade drag och honung från många olika nektarkällor.

 

En annan given aspekt med att fördela bigårdarna är att minimera risken för sjukdomsspridning samt att säkerställa att det finns pollen från tidigaste vårdagen till sent på hösten.

 

Det pollen som hansälgen ger innebär att produktionsåret startar och folk i allmänhet har inte koll på hur viktig just den här växten är, sett ur ett biodlingsperspektiv. Röj gärna bort honsälgen vid skogsröjningen men låt hanplantorna få stå kvar här och där!

 

Vi använder oss av Buckfastbin som är ett korsningsbi. Munken Broder Adam från klostret Buckfast i England anses som den moderna biavelns fader. Biet är robust, flyger fast vädret kanske inte är det bästa, samt har bra bruksegenskaper i övrigt. Det är en av de tre mest förekommande biraserna i Sverige.

 

På senare år har det gjorts ett gediget arbete av föreningen Nordbi för att restaurera de genetiska spillrorna av det Nordiska biet som var vanligast förekommande i Sverige fram tills sjuttiotalet. En av anledningarna till att det mer eller mindre dog ut var dess brist på motständskraft mot den fruktade sjukdomen Amerikansk yngelröta, AFB. En annan bidragande orsak var att dess humör inte var något för shortsbiodlare. Kombinationen kanske gjorde att sjukdomsutbrotten upptäcktes för sent. Hur som haver blev det Italienska biet en populär efterträdare med ett mildare temperament.

 

För egen del anser jag att bin inte får bli så mesiga att det sker på bekostnad av deras utrensningsförmåga och deras vilja att tampas med invasiva arter som t.ex mördarsniglar och de bålgetingar man fruktar tar sig norrut i Europa. Mina kriterier är att jag vill inte bli mött av dem när jag parkerar bilen och de ska heller inte följa med mig tillbaka till den. Sen om de blir lite stissiga och upprörda under tiden jag jobbar med dem är okej, jag jobbar ändå alltid helklädd.

 

 

 

 

© Honungshuset HB 2018 all rights reserved

 

 

En stackars ödla sökte skugga och eventuellt vätska i ett av våra bisamhälle sommaren 2014 då det var så varmt.

Så fort bina blev varse intrånget kastade sig några hundratal ner mot botten för att ta död på ödlan genom att värma den till döds. Bin kan reglera sin kroppsvärme och öka den upp till 43 C. De flesta antagonister dör vid lägre temperatur genom att proteinet kokar.

Bin har ett väl utvecklat luktsinne och förmedlar mycket snabbt inom samhället då de funnit något åtråvärt. Då ett bi ställer sig med bakkroppen i vädret och blottar den körtel som finns strax före ändalykten samtidigt som det fläktar frenetiskt med vingarna, sprids ett feromon som hjälper de andrar bina att hitta rätt.